Brukets Historia

Första gången något nämns om Marieholms bruk är i ett sockenprotokoll den 27 september 1836. Den blinde bondsonen Anders Vingård hade fått en svärfar, prosten Almén, att sammankalla sockenmännen till en extra stämma. Där talar han om att han ämnar anlägga bruk. Anders hade för avsikt att bli präst men en sprängolycka hade gjort honom blind och därmed ändrat hans planer. Citat ur protokollet ”Församlingens invånare befarade endast att åldrige och bräcklige bruksarbetare skulle öka tiggarhopen och komma församlingen till last hvartill Hr Wingård svarade och försäkrade att när så långt kommes då bruk blivit anlagt skola dylika personer af särskild inrättad brukskassa bliva försörjda.”

Några år efter olyckan startade Vingård Modala Tegelbruk. Tegelbruket gick bra och nu ville han starta järnbruk. De flesta sockenmännen var positiva. Man såg att tegelbruket givit både arbete och bättre levnadsförhållanden. Efter tre år av mycket pappersarbete kom tillståndet den 9 september 1839. Pappersarbetet skötte hans hustru, Maria Petronella Almén. Det var också hon som gav bruket dess namn. Bruket kom igång på 1840-talet och tillverkningen de första åren bestod av hästskor, spadar, bandjärn och stångjärn. Eftersom Vingård inte hade någon masugn köpte han tackjärn av tabergsmalm, från brukspatron Nils Wennberg i Odensjö.

Efter några år fick Vingård ekonomiska problem och han var tvungen att överlåta en del av bruket till Nils Wennberg. På tegelbruket hade Vingård anstället en ung bokhållare, Sven August Colleen. Han gifte sig nu med Wennbergs dotter Christina och började arbeta för sin svärfar på Övre Bruk som Wennbergs del av bruket kallades. Vingård fortsatte nu sin verksamhet på Nedre Bruk. Han byggde masugn och då med tegel från sitt eget tegelbruk. Första blåsningen blev en katastof, masugnen rasade. Om det var byggnadsmaterialet eller andra orsaker som låg bakom råder det dock delade meningar om. Vingård ger sig dock inte, med stöd av tjugo bönder i socken bygger han en ny masugn nu i gråsten.

Forsatta ekonomiska bekymmer gör att Nedre Bruk förstätts i konkurs -1866 – och övertas av ägarna till Övre Bruk och nu blir förre bokhållaren S A Colleen, brukspatron över hela anläggningen. Nu börjar brukets storhetstid och tillverkningen av jordbruksmaskiner tar fart. En modern herrgård, nya brukslokaler, så som hammarsmedja, valsverk och kollador uppförs. Det som förmodligen gör bruket mest känt var dess järnplogar, den så kallade Marieholmsplogen. Men det tillverkades också tröskverk, hästvandringar, hackelseverk m.m. vid sidan av den traditionella produktionen av spik, kätting och metallduk. 1883 tar sonen Henning Colleen över och i slutet på 1800-talet är bruket ett av de större i länet. En stor del av jordbruksmaskinerna exporteras till Baltikum och Ryssland.

1904 - 1910 byggs kanalen till Hillerstorp - ett av kommunens större byggprojekten genom tiderna. Detta för att underlättar transporterna till närmsta järnvägsstation. Tre bröder Colleen, Henning, Ernst och Georg driver bruket fram till 1942. Då, mitt under andra världskriget, köper Uno Särnmark bruket. Nu kommer ännu en storhetstid när man börjar tillverka komponenter till flygindustrin (SAAB). Ett nytt gjuteri och en ny fabrik byggs. Under Uno Särnmarks tid förvandlas herrgården till ett konstmuseum. Några av tavlorna finns bevarade i Åsenhöga och Marieholms kyrkor. Även Gnosjö kommun har kvar några målningar. År 1956 börjar tillverkningen av ännu en produkt som gjorde bruket välkänt, plastbåtar. Då har Folke Särnmark tagit över bruket efter sin bror Uno. Vid mitten av 1970-talet köper Transatlantic bruket. Det fusioneras med Albin Marin och Shipman. I februari 1978 var det dags för dödsstöten då sades alla anställda upp, våren och sommaren gick på sparlåga och den 2:a augusti var cirkeln sluten och det kanske allra äldsta företaget i Finnveden hade upphört. I vart fall var Marieholms Bruk det sista järnbruket i Tabergs bergslag. Numera ägs en stor del av bruket av Eivor och Jim Blom.